EU:s inre marknad måste krympa

Af Michael Minter, kommunikationschef i CONCITO

År 2012 går till historien som ett annus horribilis, ett fasornas år, för EU: En finansiell sektor på randen till kollaps, starkt stigande arbetslöshet, dramatiska nedskärningar i det offentliga, våldsamma demonstrationer och extrema politiska rörelser på frammarsch.

Samtidigt fördjupas miljökrisen av en starkt stigande global efterfrågan på naturresurser till mat, energi, konsumtionsvaror och transporter, liksom av stadigt ökande utsläpp av växthusgaser.

Fortsätter EU:s politiska ledare att hantera dessa kriser som skilda fenomen blir 2013 sannolikt ytterligare ett skräckår. Förmår de däremot möta dem som en samlad utmaning, kan det medföra en ny tro på det europeiska samarbetet.

På pappret har EU:s ledning redan betonat det avgörande i att utmaningarna hanteras gemensamt. EU:s 2020-strategi prioriterar en hållbar tillväxt som begränsar de globala klimatförändringarna och utnyttjar jordens naturresurser effektivt och hållbart.

Dagens stora kriser, den ekonomiska, sociala och miljömässiga, innebär att ekonomin måste utvecklas, samtidigt som en dramatisk minskning av européernas användning av energi- och naturresurser måste genomföras. Detta gäller särskilt i de rikaste länderna.

Det krävs en enorm omställning av den europeiska ekonomin för att hantera Europas begränsade resurser på ett intelligent sätt och främja en ny generation av företag som grundar sina affärsidéer på ett effektivt utnyttjande av resurser.

Den inre marknaden måste i materiellt avseende bli en mindre marknad. En sådan omvälvning kan till en del uppnås genom nya resurseffektiva teknologier och produktionsmetoder för grundläggande mänskliga behov som mat, bostäder, energi, transporter och liknande.

Men ska vi ens komma i närheten av FN:s klimatmål att hålla den globala uppvärmningen under två grader och minska européernas konsumtionsrelaterade koldioxidutsläpp till två ton per person om året före 2050 – det är cirka tolv ton mindre för dagens genomsnittssvensk – måste vi istället för att förströelseshoppa nya prylar över gränserna börja skämma bort och roa oss på helt andra vis.

Det krävs ett nytt ekonomiskt tankesätt som går ut på att skapa ett rikare liv för Europas befolkning med mindre pengar och betydligt färre resurser enligt devisen less is more, mindre är mer:

Mindre slentriantänkande och nedläggning. Mer nytänkande och utveckling.

Mindre import av fossilt bränsle. Mer produktion av förnyelsebar energi.

Mindre resursanvändning i produktionen. Mer återanvändning och sysselsättning.

Mindre köttkonsumtion. Mer välfärd för djuren och en hälsosammare livsstil.

Mindre materiell konsumtion. Mer kvalitet, tid, service, upplevelser och samvaro.

Ett hållbart Europa bygger inte på en begränsningsagenda utan på utveckling. En ny klimatvänlig livsstil kan vara mer attraktiv än den konsumism som den välbärgade delen av Europas befolkning alltmer intensivt har hängivit sig åt de senaste decennierna.

En ny klimatvänlig livsstil kan dessutom bli en bonus för samhällsekonomin. Pengar som används till omsorg, service, upplevelser och reparationer leder till fler jobb på hemmamarknaden, än de pengar som läggs på importerade konsumtionsvaror.

Beräkningar från Danmarks gröna tankesmedja, Concito, av varors och tjänsters koldioxidavtryck på miljön, visar till exempel att 5 000 kronor som används till tio rockkonserter eller restaurangmiddagar genererar cirka hundra kilo koldioxidutsläpp. Samma summa lagd på en plattskärm orsakar tusen kilo och en flygresa till Bangkok sex tusen kilo koldioxidutsläpp.

Europas utmaningar hänger ihop och kan bara lösas tillsammans. Det är ingen större mening med att klara miljö- och resurskrisen om lösningen innebär markant fler arbetslösa och fattiga eller betydligt sämre utbildning och hälsovård.

Bara om vi inser att teknologi inte räcker för att bygga en hållbar europeisk ekonomi kan vi lösa den samlade utmaningen. Den kräver att vi också gör upp med konsumismen som bygger på att vi, ofta för lånade pengar, ständigt köper nya saker för att produktionen ska hållas igång. Miljön är liksom ekonomin och välfärden idag starkt utmanad av denna typ av ekonomisk tillväxt. Samtidigt finns det fortfarande många saker som måste utvecklas och göras bättre.

Så istället för tillväxt eller ”nerväxt” handlar ett hållbart Europa mest av allt om att skapa ”omväxt”. Liksom i naturen där gamla växter dör och förmultnar och nya växer upp på deras plats.

Förhoppningsvis blir 2013 det år då allvaret i och sambanden mellan Europas olika utmaningar tränger igenom till EU:s befolkning, näringsliv och politiska ledare, så vi kan skapa en ny och mindre materiell gemensam marknad med fokus på grön omställning och ett rikt liv.

---

Debatindlæg bragt i Sydsvenskan den 14. januar 2013. 

Foto: Colourbox.dk